djdjodjordjia.

Det kan bli en katastrof eller så blir det helt lyckat. När jag började skriva min gradu hade jag inte tänkt att jag far iväg och samlar material för de utan att jag skulle göra allt i Helsingfors. Ibland är det bra att man inte vet vad som händer. Är nu ändå, om några timmar, på väg till Georgien för tre veckor. Har kämpat för att försöka få de kontakter jag behövt, skrivit e.mail, ringt. I Georgien tycks dock samma koncept som i Ryssland råda: priedesh – razberjemsja (du kommer hit så ordnar det sig). Så jag gör väl det nu, man måste ju försöka i alla fall. De följande tre veckorna blir alltså akademiska och semesterfyllda. En tur till Svarta Havet absolut, ligga lite under en palm och smutta på en parasolldrink. Och så ett varv via Armenien också när man ändå är i regionen. Priedu – razberjemsja!

I den legendariska Sovjetfilmen Kavkazkaja plennitsa, ili novie prikluchenija Zhurika (Kidnappning på kaukasiska, eller Zhuriks nya äventer) med den sköna Natalja Varlej åker Zhurik iväg till Kaukasien på sitt ”akademiska äventyr” – han skall samla kaukasisk folklore. Även fast han är där på ”business”, som han själv påstår, så blir han inblandad i en kidnappning och beter sig inte alls akademiskt. Förhoppningsvis blir min resa lika rolig, men desto mer nyttosam än Zhuriks resa år 1966.

Grannsämja är A och O

ÖT 19.12.2010

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För knappt tio år sedan tog dåvarande presidenterna Halonen och Putin beslut om en snabb tåglinje mellan Helsingfors och Sankt Petersburg. Den 12 december 2010 blev dagen då en glad Putin mötte en om ännu gladare Halonen i Viborg på jungfruresan. Färden fortsatte sedan till ”Rysslands nordliga huvudstad”. Samma dag informerade det ryska statliga  järnvägsbolaget RZD att man planerar nya investeringar till sommaren. Resenärerna med Allegro skall kunna fortsätta med snabbtåget Sapsan till Moskva från Sankt Petersburg. Detta med en och samma biljett.

Under jungfruresan diskuterade president Halonen och premiärminister Putin också en gemensam investering. Planen är att öppna ett rysk-finskt kulturcentrum i Viborg. Därtill skall Viborgs statsbibliotek, utformat avAlvar Aalto, restaureras med ryska pengar.

Med en färjelinje och nu ett snabbtåg närmar sig Finland och Ryssland varandra på ett helt nytt sätt. För handeln, turism och affärslivet är detta positivt. För många är gränsen och visumbyråkratin det enda som skiljer öst från väst. Fortsätter utvecklingen kan snart Allegro fortsätta ända till Moskva, vilket skulle innebära ett ännu närmare samarbete.

Medan affärslivet får en puff framåt fick Finlands statsminister sig en skuff bakåt efter sitt möte med sin ryska kollega. Statsminister Kiviniemi stöder ryskundervisning i de östfinska skolorna, vilket premiärminister Putin också kunde skriva under. Kiviniemi tycks fortfarande känna sig sårad över den språkpolitik som råder i Finland och fortsätter sin kamp mot svenskan. Putin stöder ryskundervisning i Finland. Men han stöder också finskan i Sankt Peterburgs skolor. I sitt uttalande under presskonferensen påpekade
han att finskundervisning borde införas som ett valbart ämne. I framtidens värld minskar gränsernas betydelse och regionernas kraft ökar. Genom att stärka finländarnas ryskkunskaper och finskan i Sankt Peterburgsregionen kunde ett fruktbärande samarbete kunna skapas. Vi lever inte mera i krig, inte heller i Sovjetunionens skugga. Kanske kan den kommande generationen se längre än de redan gamla skyttegravarna. Detta betyder inte att Finland skymfar krigsveteranerna. Deras insats för ett fritt Finland kommer och skall
alltid hållas högt och i tacksamt minne.

På självständighetsdagen uppmanade president Halonen till tolerans och hänsyn i debatten om svenskans ställning i Finland. Finland är en del av Europa och Norden, men Finland är också Rysslands granne. En granne är en granne även om man inte tycker om honom. Ordet grannsämja kommer under de kommande åren troligen att få en ny betydelse. Både inom Finlands gränser och utanför.

vodka mot förkylning?

Frågan är aktuell. Blev förkyld och gick omkring och nyste och snorade en vecka innan jag slutligen igår fick feber och blev sängliggandes. Inte roligt det mitt i hettan. Hur som helst, Maxichs mummo i Izhevsk gav mej vodka med peppar när jag var sjuk. Vodkan PLUS pepparn skall ha en läkande effekt, men detta endast i början av förkylningen. Hos Novicanes här i Lettland låter de mej inte ta något febernedsättande sålänge febern inte är mera än 38, detta för att kroppen skall själv få klarar av det. Egentligen ligger det något i det, vi knaprar kanske nog i oss för mycket piller så fort vi känner oss lite dåliga. Kanske bättre att göra som Maxichs mummo då och hälla upp 50 gram vodka med peppar efter morgonmålet och sen kommendera tillbaka till sängs. Naturen läker.

Tsoj jiv!

Den 15 augusti 1990 gick en av Sovjets främsta artister och kanske den ryska rockens störste man ur tiden. Viktor Tsoj blev endast 28 år men hann med sin musik och bandet KINO bygga ett musikaliskt monument. Under 80-talets slut under glasnost och perestrojkan blev slogan ”Vi vill ha förändring” känd över hela Sovjet tack vare en av Tsojs sånger. Redan i ett tidigt skede när jag började studera ryska snubblade jag över hans verk och var fast från första stund. Ett monument till minne av Tsoj finns ute på landsbygden väster om Jurmala var han dog i en bilolycka den 15 augusti för 20 år sedan. Tsoj lever, och vi väntar fortfarande på förändring!

[Zvjezda po imeni Solntse]
Och två tusen år – krig
Krig utan särskilda skäl
Krig – det gäller unga,
medicin mot rynkor.
Rött, rött blod – efter en timme är det helt enkelt mark.
Efter två växer det blommor och gräs på den.
Efter tre är den vid liv igen,
värmd av strålarna från en stjärna som kallas solen…

mera te mot hettan.

Skulle jag inte bo 3 minuter ifrån havet skulle jag nog vara svettorkad finne vid dethär laget. Ibland behöver man resa mycket för att hitta det ställe man egentligen söker. Det blev Jurmala denhär gången och har varit här redan en månad. En och en halv vecka till semester och sedan börjar hösten. Första sommaren ledig sen jag var ett barn och sprang på Fagernäs ängar. Men, nog den sista lediga också. För egentligen behöver jag inte ha sommaren ledig i fortsättningen. Detta är orsaken, och jag beskriver den med mitt dagsprogram:

8.00 Vaknar första gången. Det är varmt, fortsätter att sova.
10.30 Sakta kommer jag upp ur sängen, dricker en kopp te och läser nyheterna. Dricker te gör jag eftersom Putin sade att man skall drica te när det är varmt, man skall tro på världsledare.

12.00 Min planerade länk blir inhiberad pga. av hettan och jag beslutar att börja ringa runt för att kolla vad folk gör. Några gånger prövade jag att länka på morgonen (dvs. min morgon är mellan 10 och 12) men pga. av ökad risk för hjärtinfarkt och yrsel fick det vara.
14.00 En tredjededel av kaverina svettas på sina arbeten, en tredjeedel sover och svarar inte, en tredjedel skrattar  bara på min uppmaning att söka sig till stranden och meddelar att de löser korsord inomhus, ring senare på kvällen då solen gått ner.
15.00 Min extramamma Ilze påpekar att jag inte ätit nåt ännu och börjar pracka på mej mat. Orkar inte äta men proppar ändå i mej för mycket och tar en kopp te till. Svettas ännu mer.
15.30 Okej, ingen kommer till stranden med mej, så jag går ensam. Tar min bok och handduk och beger mej de långa 3 minuterna ner till Östersjöns bästa sandstrand i Jurmala.
15.33. Proppfullt med turister och folk från Riga. Vattnet är pissvarmt (dvs. av alla som uträttar sina behov pga. att det inte finns tillräckligt med bajamajor utplacerade). Jag svettas på mina kvadratmetrar och beger mej längre bort utefter stranden dit de icke-lokala inte går. Får äntigen svalka, nå lite i alla fall. Larsmo skulle nog ha varit svalare.
18.00 Sand i munnen och fortfarande lika varmt, jag besluter att gå hem igen.
20.00 Telefonen börjar ringa, alla vaknar till liv. Solen går ner och dagen kan börja. En kall öl på Jomas iela, en kväll bland bovar och banditer i Kauguri, sen middag i Riga. Det går att andas igen och man upplever att sommaren är som bäst.
03.00 Sent. Men vad gör det, bättre att sova bort halva morgondagen så att man inte får alltför långtråkigt i väntan på att solen skall gå ner imorgon.

Så, av dagens 24 timmar är jag 2 timmar och 27 minuter på stranden. De övriga timmarna gör jag sånt jag gör under andra tider på året också. Så vad var nu det speciella igen med sommaren? Jag jobbar hellre och sitter i ett lutkonditionerat rum och tar sedan november ledig och åker söderut. Sommaren är helt klart överskattad, varma vårar och ljumma höstar åt folket istället!

Trots hettan så älskar jag ju nog Jurmala och Lettland. Jomas iela kvällstid med sina restauranger, Riga med sina uteserveringar och trubadurer. Den ryska estradens artister som också ”vilar” på denna kurort ger lite extra krydda. New Wave-vågen gick förbi här i slutet av juli, och veckan före kom KVN på besök. KVN är en ”humorklubb” var team från hela forna Sovjet tävlar mot varandra och i deras sommarprogram hör också ett veckoslut i Jurmala. New Wave är en tävling för morgondagens artister och den besöks av ”alla” stjärnor man behöver och inte behöver se från Ryssland.

Tror svetten också beror på ålderskris. Dagen närmar sig när jag fyller en fjärdedel hundra. Har mycket jag skall uträtta före det.

När socialistisk korv blev frihet

Publicerat i ÖT den 21 juli 2010.

Det har i år förflutit 20 år sedan det moderna Ryssland föddes ur kaoset från det sönderfallande Sovjet. På försommaren år 1990 började den nya ryska kongressen sitt arbete och deklarerade självständighet för den Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken, idag känd som den Ryska federationen. I samma veva valdes Boris Jeltsin till ledare för högsta sovjet och blev senare som känt Rysslands första president. Kongressen arbetade i tre år och var ett av de viktigaste instrument för uppbyggandet av Ryssland. År 2007 lämnade Jeltsin denna världen men hans arv lever kvar, frågan är bara om det är värt att ärva?

Boris Jeltsin tog av den första ryska kongressen emot en union som smulades sönder vartefter unionsrepublikerna utropade sig som självständiga. Jeltsin blev kaosets fader när han försökte införa demokrati och marknadsekonomi bland ett folk som inte ens kände till begreppen. Chocken var stor; fabriker privatiserades, rubeln devalverades, folk miste sina hem, arbeten och besparingar. Enligt vissa uträkningar krympte Rysslands ekonomi under 90-talet två gånger mera än under andra världskriget. Oligarkerna kom som från ingenstans och roffade åt sig vad de kunde från det sjunkande skeppet. Med åren glömmer man ändå lätt och endast de goda minnena lever kvar. Därför hittar man ännu folk, både unga och gamla, som lever med en djup sovjetnostalgi. Som Rysslands nuvarande premiärminister Vladimir Putin själv sagt; ”den som inte saknar Sovjet har inget hjärta, den som vill ha det tillbaka är galen”.  Putin hade därför ingen lätt uppgift när han på nyårsnatten till det nya millenniet tog över Ryssland efter Jeltsin.

Under försommaren hölls ett jubileumsseminarium i Moskva till minne av den första ryska kongressen år 1990. Nostalgin var närvarande på första parkett. Kongressen tog i sina dagar de beslut man behövde ta för att modernisera Ryssland, detta med följd av ett decennium långt kaos. Den ”demokrati” som då infördes är idag förvrängd. En av de jubilerande ledamöterna lade därför fram frågan: ”Var det då värt att byta så mycket ”socialistisk korv” (dvs. Sovjets tillgångar och socialistiska system som erbjöd folket arbete och bröd) för så lite politisk frihet?”. Yttrandefrihet och demokrati mättar inte om brödet saknas från bordet. Jeltsin måste ha skymtat en frihet vid horisonten som ledde honom till beslut han tog. Det gav honom modet att gå emot folkets vilja som hellre skulle ha Sovjets korv än demokratins friheter. Den framlidne presidentens kritiserare är därför lika många som beundrarna. Jeltsins omdöme är skuggat av Tjetjenienkrigen där runt 150 000 gravar kunde ha undgåtts. I vissa regioner i Ryssland ökade dödligheten med det dubbla under Jeltsin och löner betalades inte ut på 2-3 år. Den socialekonomiska gyttjan var ett faktum och endast under Putin och Medvedev har man fått ordning på hushållet.
Vägen från totalitarism till demokrati skulle aldrig ha gått utan misstag, om än Jeltsins är stora och i ögonfallande. Det ironiska är ändå om kaoset var värt friheten. Medan man på 90-talet kunde hålla ledamöterna ansvariga är dagens duma en röstningsmaskin som godkänner de framlagda planerna. Jeltsin gav mycket korv för drömmen om ett demokratiskt Ryssland. I dagens Ryssland räcker korven inte mera till alla. Den ryska demokratin är en modifierad version som inte har som mål att efterlikna västs modeller. Vissa påstår att den inte existerar men glömmer då ofta att friheterna i dagens Ryssland är helt annorlunda än i Sovjet. Trots detta hittar man den demokratin vägröjarna på 90-talet drömde om på Novodevitjekyrkogården i Moskva. Under den ryska trikoloren vilar den här tillsammans med sin introducerare och förkämpe, Boris Nikolajevitj Jeltsin.

När ryssen inte vill ha finskt kött.

När det gäller den ryska standarden på saker och ting finns det mycket man kan säga. Min tvättmaskin under studietiden i Izhevsk hette Feja 2 och hade en snurrade plåtbit på botten, man handfyllde maskinen och lyfte den över badkarskanten för att tömma den. Uppyllde säkert inte många europeiska krav, men den fungerade i alla fall och kläderna blev lite renare.

När det gäller mjölk- och köttprodukter stöter vi på ett problem: den ryska dubbelmoralen. Eller, är den något vi har hittat på? Problemet med rysk lagstiftning är inte att den är full av hål eller otillräcklig. Den täcker nog det mesta, men följs tyvärr alltför sällan. Nu är det alltså finsk mjölk och finskt kött som är i blåsten vid gränsen. Ja, eller egentligen inte mera eftersom Ryssland meddelat att man skjuter på stoppet. Att detta skulle vara ett politiskt spel kan jag inte helt hålla med, detta eftersom inte alla fabriker tagits med på listan. Ryssland har som vana att stoppa exporten nu som då (polskt kött, lettisk fisk, estniska och vitryska mjölkprodukter, moldaviskt vin osv.) och nu hamnar en del finska fabriker med på listan, men inte alla. Varför? Det vet nog endast inspektörerna som besökte fabrikerna i fråga. Något vettigt svar är svårt att hitta. Tydligen har man glömt att smörja något gångjärn på dörren (eller smörja någon), och Evira och fabrikerna gör sitt bästa för att hitta den felande länken. För den ryska marknaden är de finska produkterna inte viktiga, så det är nog i vårt intresse om vi vill exportera.

När jag bodde i Izhevsk skulle jag inte kunnat klaga på deras mjölk- och köttprodukter. Ibland smakade det skumt, men i alla länder jag bott smakar det ibland lite skumt. Visste man var man skulle handla fick man gott kött och bra mjölkprodukter. Lika gör jag i Finland, jag köper inte kött från alla butiker och kollar var det är producerat. I Sankt Petersburg däremot fick jag söka med lykta för att hitta en bra köttaffär. När jag äntligen hittade den (inte vid finska Prisma eller S-market som finns där) var det i en liten undangömd affär på Ligovksij prospekt, ett stenkast från Moskva-stationen. Kanske var hygienen inte som i finska affärer, men vilket kött! Det riktigt doftade när man gjorde pelmener på det maletkött som fanns där. Atrias 400-grams förpackning maletkött kommer inte ens i närheten. Däremot köpte jag korvpaket från andra affärer som jag öppnade, luktade på och slängde dem sedan i muzorkan.

Standarden Ryssland lägger på imortvaror är höga, detta eftersom man sin vana trogen är rädd att grannländerna annars skulle köra in sitt ”överflöd” som innehåller vad som helst. Letterna har försökt dumpa sina ”shproti” som ryssarna inte vill ha, moldaverna har försökt sälja sitt ”målarfärgsvin” (som jag nog egentligen tycker om). Georgiernas vin är nu också bannlyst, detta är dock helt politiskt eftersom man inte hittar något godare vin i Ryssland och det nog finns att få ”under bordet” på de flesta restauranger. Om beslutet har tagits pga. att man hittat brister vid de finska fabrikerna så är det troligtvis just detta, man misstänker att något körs till Ryssland som man inte vill ha. Att sedan den egna marknaden ser annorlunda ut är en annan sak. Om man så vill kan man här se ett problem. Personligen har jag nog också högre krav på en köttbit var det står ”Polen” som utgångsland än om jag vet den kommer från Snellmans.

Slutligen handlar detta om finska produkter från 14 fabriker. Vi skall inte måla djävulen på väggen och se pansarvagner vid gränsen för det. Endera är det ett småpolitiskt spel med tanke på de ”problem” vi har haft med barn från blandäktenskap som Ryssland försökt påverka. Eller så har man glömt smörja alla länkar i kedjan fabrik – gräns – mottagare – affär. Tanken att Ryssland stoppat imorten för att hjälpa upp sin egen marknad finns det också belägg för. Eller så är det helt enkelt så att fabrikerna inte uppfyller de krav de ryska myndigheterna ställer på dem. I så fall kan vi endera klaga eller ändra på oss. Inte måste vi ju sälja om vi inte vill.